19. Forever in debt to your priceless advice

Åh, jag ser hur stjärnorna ramlar ner. Det verkar bara vara jag som ler.

Idag har jag, i sant Magnus Uggla-manér, vittring på stan. Jag sitter mest och njuter av solen och räknar ner minuterna till middag och dricka. Ska inviga vår holländske vän Edwins nya gaff, och vi gör det såklart Irish style: Jameson och Guinness tills blicken blir suddig och man snubblar över trotoarkanten för att sedan fumla in i en taxi. Det är så man ler litegrann bara åt tanken.

Det var jag som slutade lycklig, det var jag som hittade hem.

En vecka till Sverige. Spänd förväntan och bitterljuva tankar och funderingar. Men jag har vänner som håller mig glad, och det är aldrig att förkasta! Jag ska ju också, kanske, få se Jim och Lindas hus. Hoppas dom bjuder på kött och öl. Jag gillar kött.

Tiden rinner bort när det är moln.

Det var en copyright-häxa på stan. Jag smyglog och drog mig baklänges runt ett hörn, tände en cigg och gick sedan tillbaka. Hon log. Luktade smultron. Jag gjorde alt+f4 åt hennes leende, och hon log ännu mer. Löjligt. Men jag var förnöjd. Innebörden är sällan moralen i sagan, snarare en plot twist mot det sämre. Hon skrek i stereo att alla skulle dö ensamma. Och jag nickade. Tänk om alla nickade.

Och det fanns ingenting att förstå, för jag var aldrig riktigt där!

Gubbjävel, skrek hon, och kastade pappret i hans ansikte. Hur fan kunde han tro att hon ville lära sig med om bibeln?

Dagens låttips: Hästpojken - Det var jag som slutade lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0